Igår hade jag den stora äran att få vara med och presentera vår fina ras på en träff för domare.
12 glada, auktoriserade domare (på vår ras och andra raser) dök upp och lyssnade och ställde frågor till mig och
supertrevliga Martin Nilsson, som presenterade sin ras - Lagotto Romagnolo.Otroligt roligt med det stora intresset - och jag var oerhört imponerad av domarnas gedigna kunskaper.
Det blev en alldeles särdeles trevlig kväll. Intresserade och trevliga människor, nya bekantskaper och god mat. Med mig hade jag 6 hundar och
Helene som assisterade. Ett axplock av perros i olika modeller och storlekar.
Martin och jag var ganska överens. Hundens rörelser, konstruktion och temperament måste gå före allt annat. Färg och storlek är det som har lägst prioritet. Däremot vill vi inte gärna att de premierar hundar med filtad päls eller hundar som skyggar eller backar i ringen. Varken en perro eller lagotto skall vara rädd. Det står inte ens att en perro skall vara reserverad någonstans. Vaksam. På sin vakt. Signalkänslig (min tolkning). Men absolut inte rädd för folk.
En sak är klar, och det är att man lär så länge man lever. Jag lärde mig jättemycket igår - och så glad och tacksam jag var att jag nyligen gått anatomikurs (då lärde jag mig sådant jag trodde att jag kunde - men inte alls var bra på!) så att jag kunde svara på alla frågor - och förstå vad som diskuterades.
Det gladde mig mycket att alla verkade vara väldigt förtjusta i Maxine. Någon sa att hon rör sig bättre än Shandi! Vem rör sig bättre än Shandi? Maxine uppenbarligen. Och att de var imponerade av Shandis kondition trots hennes 7,5-veckas huliganer här hemma. Men som barnen säger; Vem gillar inte Maxine? Och jag är ju aldrig förvånad om någon tycker om Shandi. Min ögonsten! Jag var väldigt stolt över mina "tjejer" igår. Stackars Bella fick representera de icke så välbyggda, men väldigt trevliga. Hon var lika glad ändå.
TACK Lilian för att vi fick vara med. Jag är så glad att du vill vara min mentor och mitt bollplank.
Förutom äran var det oerhört lärorikt och trevligt. Jag kände mig stolt över att få visa upp min fina, skälliga, spretiga ras. De exemplar jag hade med mig representerar inte hela rasen, men en liten del av det spretiga spektra vi har.
Som uppfödare inser man att "ju mer man lär sig, desto mindre kan man" - men kunskapen förändras av nya "inputs" (alla nya uppfödare, undertecknad inräknad, kan oftast det mesta och blir ganska trötta på goda råd - det går över...). Det var så roligt att domarna var så engagerade och hade så god hand med hundarna. Maten var också förträfflig!
