söndag 25 december 2016

Julen på Sockengatan

Julen har varit lugn och skön och firades med familjen. Linda saknades men hon kommer idag.

Nu går jag och väntar på att mina tikar skall börja löpa, men de verkar inte ha någon brådska. Under tiden roar jag mig med att studera BPH. Jag fascineras lite av att en del verkar tro att "avlagt BPH" är en merit. Det tycker jag inte att det är. Ett UR MITT PERSPEKTIV dåligt BPH (OBS; olika uppfödare/personer vill ha olika egenskaper) gör ju att jag aldrig skulle vilja använda just den hunden. T ex. vill jag gärna ha utslag på socialitet och trygghet. Och en hund som har utslag på aggressivitet måste kompensera detta med trygghet eller socialitet. Aggressivitet på ett BPH säger kanske bara om hunden har lätt till skall och skäller med skärpa, det kan jag inte veta. Men som sagt var och en utläser det man själv vill utläsa. Jag är ingen förespråkare av index och önskar mig inget BPH-index, men jag tycker att BPH är en hjälp ibland medan det ibland inte säger någonting.

Det här med avel är för mig en del av tävlandet. Jag tävlar bara mot någon annan när jag ställer upp i t ex. utställningsringen eller på rallybanan/lydnadsplanen. Annars tävlar jag mot mig själv. Nästa kull skall förhoppningsvis bli bättre än kullen innan. Bättre mentalt, bättre exteriört. Mina senaste två kullar är svårslagna, men jag hoppas att nästa skall bli minst lika bra!
Det här är Kanel när hon var fyra veckor. Ur en ganska dålig vinkel eftersom man inte ser hennes fina bakställ. Jag hoppas mycket på både henne och systern Pärla nedan (som inte ser klok ut på bilden men är väldigt fin idag) - men de övriga fyra är precis lika fina och jag hoppas jättemycket på att de också skall utmärka sig som enastående vackra och trevliga hundar. 
Här är tjejerna 3,5 månad ungefär.
Luca bor utanför Helsingfors 
hos sin supertrevliga, välmeriterade och fina pappa Nemo. 
Jag är oerhört stolt och glad över att jag fick chansen att göra denna superkombination. Nemo är 10 år i år och har inga valpar sedan innan.

lördag 10 december 2016

Stockholm, mamma 70, Lucia...

Jag har blivit förfärligt dålig på att blogga...

Margareta och jag for till Stockholm för att ställa ut Tazzo, Bali och Maxine. Vi hade förmånen att få bo hos Karin och Hasse (min moster och morbror) på Kungsholmen. Bästa pensionatet i stan! Bra sängar, FANTASTISK mat och väldigt trevligt sällskap.



Hur det gick på utställningarna? Jovars. Det gick väl rätt ok. Maxine blev BIM första dagen. Jag hade så gärna velat springa i finalringen sista gången Lilian Jonsson dömde gruppen innan hon lämnade tillbaka sitt domarkort. Så blev det inte. Men hon blev bästa tik så jag kan i rimlighetens namn inte klaga så mycket. Tazzo blev 2:a bästa hane.
På lördagen blev Maxine 2:a bästa tik. Tazzo blev 3:e bästa hane. Lite surt att missa vinnartiteln precis.
Så nej, jag var inte ett dugg nöjd. Hur det gick för Bali? Tja, hon missade precis certet båda dagarna.
På lördagen firade vi mammas 70-årsdag. Trevligt och gott. Som grädde på moset fick vi träffa Lyra. Allra sötaste Lyra som fick ny frisyr innan vi åkte hem. På bilden med mina söta brorsbarn Alva och Albin.
Tack alla för en superhelg!



Idag har vi firat Lucia på ridhuset. På nedersta bilden sjunger Alicia "Tänd ett ljus". Det är så vackert med Lucia till häst!

onsdag 30 november 2016

Glad och stolt

De här två vackra hundarna har gett mig 6 FANTASTISKA valpar. En jämn, trevlig och vacker kull. Jag är så GLAD och STOLT över min Young-kull!!
Multi ch. Aquagruaz Bombalero
Multi ch. Aberlours Shandi

Här är de vid 4 månader och 8 veckor. 
 Aberlours Heart of Gold "Luca" (äg. Päivi och Juha Järvi)
 Aberlours Pocahontas "Pärla" (äg. Jane Marin Moderus - samägs med Kennel Aberlours)
 Aberlours Cinnamon Girl "Kanel" (äg. Helene Bertolani)
 Aberlours Southern Man "Sheldon" (äg. Matilda Åkerblom och Linus Ekström)
 Aberlours Rockin' in the free world "Yatzy" (äg. Lasse och Suzie Nyman)
Aberlours Harvest Moon "Vimsa" (äg. Jonna Bengtsson)

Pärla
 Kanel
 Vimsa
 Luca
 Yatzy
Sheldon

tisdag 22 november 2016

Kennelpromenad

Tack alla ni som slöt upp i söndags på promenaden i Käglinge! Tänk att jag inte lyckades ta en enda bild... Om någon har bilder får ni gärna skicka till mig; susanne@aberlours.se

Vi blev nog 18 personer och nästan lika många hundar om jag räknade rätt.

I måndags kom Annie hem. Lycka! Min älskade unge som varit i USA i tre månader. Vi får väl se hur länge hon stannar. Tanken är att hon skall tillbaka, men hon behöver ett visum så att hon får arbeta.
Hundarna blev överlyckliga - och Bali allra gladast och malligast. Nu är hon prinsessa på Sockengatan igen, följer med Annie överallt och sover i hennes säng på nätterna.

torsdag 10 november 2016

BIR i Växjö

Då var det den stora frågan, efter en veckas höstlov, skulle jag åka till Växjö eller Herning...

I Herning dubbelutställning med två vinnartitlar, i Växjö internationell utställning. Inget av det lockade jättemycket egentligen, så jag åkte till Växjö för att förhoppningsvis bättra på poängen i "Årets perro".

Det var ett klokt beslut. Visserligen var det bara tre anmälda hundar (plus två valpar) i Herning, men hur kul är det? I Växjö var det 29 anmäla (+7 valpar) - det är mycket roligare med konkurrens!
Och det gick vägen. Dessutom kunde jag sova i min egen säng och umgås med familj och vänner.
BIM El-Torero de Sincovic. Bali blev 3:e bästa tik, slagen av Petra Roholts supersöta Vera.
Det innebär att Maxine gick upp i ledning i Årets perro. Fast ännu kan ju mycket hända.

Årets största hundhelg återstår. Lilla- och Stora Stockholm. Det ska bli spännande. I alla fall på lördagen då Dan Eriksson dömer. Jag har aldrig sett Dan döma, men många utställare tycker att han är en väldigt bra domare. Jag har lyssnat på en föreläsning med honom och tycker att han verkar vara en oerhört sympatisk och kunnig person. Hur det än går skall jag hålla fast vid det!

Glöm inte söndag 20/11 då vi ses och promenerar i Käglinge kl. 11.

Vill du träna kan du göra det kl. 10 (med Helene, kostar 100,-). Jag bjuder på ngt lätt att äta (vi får se om det går att grilla). Ta gärna med en kaffetermos.
För den som undrar hur jag tänker fira min 29-årsdag... Det tänker jag inte. Vi åker till NY och promenerar i Central Park istället.

fredag 4 november 2016

Hänsyn? Omtanke? Civilkurage?

Det är härligt att ha hjälp i sitt hårda arbete. Björn Bäck och Pelle Israelsson jobbar hårt inom språkpolisyrket så att jag med gott samvete kan ta semester.

Jag borde inte bry mig ett dugg, men jag får rysningar när folk skriver "dem" hela tiden och inte förstår att det är skillnad på de och dem. Skriv hellre DOM i så fall... Men det är lätt - byt ut de mot vi och dem mot oss så ser/hör man ju hur det skall vara. Särskrivningar gillar jag inte heller.
Det beror nog egentligen på att jag är rädd om vårt svenska språk - och det är besvärligt att vara det i Skåne... Här tappar man ändelser. Man plockar äpple, tar foto och går till olika ställe... Jag plockar äpplen, tar foton och går till olika ställen. Jag förstår att det är dialektalt men det stör mig ändå oerhört mycket att det på en dörr i skolan står "Kärnämne". Jag har alltid undrat vilket kärnämne som åsyftas... Så dryg jag är, jag vet. Men jag är lärare med licens att vara dryg. Svensklärare bl. a. Den här veckan fick jag dessutom extra betalt för att jag är dryg genom lärarlönelyftet. TACK chefen!

Ett ord som även verkar försvunnit ur vårt ordförråd är ordet "hänsyn". Åtminstone så verkar inte folk förstå vad det betyder längre. Det är trist.

Heder åt Morgan Alling och Erik Grönberg som skriver om övergrepp! De visar både omtanke och civilkurage - ytterligare två ord som håller på att försvinna.

Den som utsätter någon för övergrepp är oftast inte själv medveten om att han eller hon gör fel. Den som läst Patrik Sjöbergs bok lär sig se tecknen (annars är de svåra att upptäcka). Har du inte läst den? GÖR DET!

http://www.expressen.se/nyheter/erik-vill-att-killar-ska-oppna-sig-om-overgrepp/

Jag hade tur. Jag råkade inte så illa ut som andra, men under många år blev jag utsatt för en vuxen mans kladdande händer och flåsande andedräkt. Han kramade mig "bara" och tryckte sig emot mig medan han flåsade mig i nacken. Det var så fruktansvärt obehagligt.
Han var min lärare. En man som mina föräldrar kände och vars dotter gick i min brors klass.

Jag vågade inte säga någonting men jag gjorde allt för att slippa. Jag försökte övertala min mamma att jag skulle sluta spela både flöjt och piano (utan framgång), jag tog med kompisar på lektionerna och ibland uteblev jag utan att meddela.

När jag försökte säga till honom att jag ville sluta spela ringde han min mamma och berättade hur begåvad och duktig jag var...
Jag vågade inte säga ifrån till läraren, inte säga något till mina föräldrar. Inte förrän jag var i 40-årsåldern berättade jag för min chockade mamma som medgav att hon troligen inte trott mig om jag sagt något då. Vad skulle jag ha sagt?

Tack och lov pågick mina spellektioner endast i 40 min och sedan kom nästa elev. De elever som spelade sist på dagen råkade mer illa ut. Detta pågick i tio år... och jag var bara nio år när det började. Jag kan fortfarande känna hans äckliga skägg och flåsande andedräkt och jag ryser än i dag av minnet.

Någon kunde mycket väl tyckt att "men du sa ju inget" eller "du har väl inte ställt upp på något mot din vilja". Det beror väl på hur man ser det? Hela mitt väsen skrek "JAG VILL INTE" men ur min mun kom inte ett ljud.

Detta är bakgrunden till att jag ALDRIG kommer att kunna acceptera att någon utnyttjar sin position. Och att ALLA måste reagera mot övergrepp - oavsett det är barn eller unga vuxna som blir utsatta. Jag klarade mig lindrigt undan men mådde dåligt av det jag råkade ut för. Jag kan inte ens föreställa mig hur förfärligt de mår som behövt ställa upp på både det ena och det andra.

Ingen fanns där för mig eftersom jag inget vågade säga. Ingen såg mig, för jag drog mig undan. Idag är vi mer upplysta. Vi måste se signalerna. Vi måste agera. Tyvärr räcker det inte alltid, men vi kan inte sluta försöka ändå!

ALLA lärare, tränare, coacher etc. har ALLTID ett extra ansvar. MAN FÅR INTE UTNYTTJA SIN POSITION bara för att man kan...

onsdag 19 oktober 2016

Hjälp vad svårt det ska vara att få ihop det...

Den där utlovade kennelträffen som aldrig blir av, som skulle bli en promenad - som verkar bli i regn, rusk och kyla OM den blir av...

Vad sägs om att vi ses i Käglinge naturområde söndag 20/11 kl. 11 och promenerar? Ni som vill träna kan komma kl. 10 och vara med på Helenes drop-in (kostar 100 kr), vi kan även köra lite utställningsträning och  prova på rally (eller vad vi nu känner för).

Efter promenaden grillar vi korv eller hamburgare (jag bjuder). Ta med kaffetermos om ni vill ha fika. Varma, vädersäkra kläder - vi är ute hela tiden.

Vägbeskrivning:
Åk lämplig väg mot Malmö, E6/E20 mot Köpenhamn. Sväng av vid Jägersro och följ skyltar mot Anderslöv. Efter rondellen i Oxie, håll utkik - skylt på vänster sida "Käginge naturområde". Sväng vänster och kör längst ned på parkeringen.

Skicka gärna ett meddelande och berätta att ni kommer - så att jag vet ungefär hur mycket korv/burgare jag ska köpa!

VÄL MÖTT!

måndag 10 oktober 2016

Perropromenad på söndag

På söndag ordnar perroklubbens eminenta Skåneombud, Louise Medin, perropromenad på Järavallen, Barsebäck kl 11.00.
Som av en händelse har hon köpt sin Daisy av mig :-)
VÄLKOMNA!
(bilden har jag stulit av Louise på fb)
Se evenmanget här:
https://www.facebook.com/events/1739138253014799/

Många har efterfrågat årets kennelträff... Jag har helt enkelt inte hunnit med.
Det blir någon enklare typ av aktivitet i år. En promenad med korvgrillning el. dyl.
Återkommer!



tisdag 4 oktober 2016

Nu var det länge sedan...

Helt plötsligt fick jag så mycket att göra på jobbet att jag har svårt att hinna med livet... Det där med balans är inte riktigt min grej - till min käre "lagom-makes" förtret. Ola vill alltid göra saker "lagom" (tror han i alla fall - jag tycker ofta han går "all in", men han hävdar att han gör allt "lagom") men jag tycker att lagom är trist... verkar det som!

Men för att balansera tillvaron lite tog jag mig en tur till Gotland för ett par veckor sedan i sällskap med mina föräldrar och min söta moster Karin.
 Mamma och pappa
 Karin
Sedan kom Hasse också. Trevligt! Mamma och Karin och jag gick härliga strandpromenader med hundarna och bara njöt av lugnet i Ireviken. 


Vi fick ha uppsikt över Freja som gärna gav sig ut på egna äventyr. 
Tack Gotland för den här gången!
När jag kom hem åkte Ola. Jag blev ensam hemma... eller inte så ensam. Mina fyra kompisar är alltid med.
Det börjar bli höst. Nu har Maxine och Bali fullt upp. De samlar kastanjer... man kan lugnt säga att de har att göra!
Söta Smilla kom för att klippa sig. Till dig som klipper själv; försök inte ens tänka tanken att spara en päls som ser ut såhär! Den stramar i huden och är obehaglig om den får sitta kvar längre. Smilla slapp sin och var nöjd med det!. Är det svårt att klippa - ta ett kortare skär!
Jag fick den stora äran att vara med på welsh springer spaniel-klubbens anatomikurs för Dan Ericsson på Landskrona bk i Saxtorp. Lärorikt! Oj vad kunnig och pedagogisk han är!

Vi fick känna igenom hundarna - så förhoppningsvis vet jag lite mer om hur en wss skall vara byggd.


Efteråt fick mina hundar ett välbehövligt dopp i Saxtorpssjöarna!