Julen på Sockengatan

Julen har varit lugn och skön och firades med familjen. Linda saknades men hon kommer idag.

Nu går jag och väntar på att mina tikar skall börja löpa, men de verkar inte ha någon brådska. Under tiden roar jag mig med att studera BPH. Jag fascineras lite av att en del verkar tro att "avlagt BPH" är en merit. Det tycker jag inte att det är. Ett UR MITT PERSPEKTIV dåligt BPH (OBS; olika uppfödare/personer vill ha olika egenskaper) gör ju att jag aldrig skulle vilja använda just den hunden. T ex. vill jag gärna ha utslag på socialitet och trygghet. Och en hund som har utslag på aggressivitet måste kompensera detta med trygghet eller socialitet. Aggressivitet på ett BPH säger kanske bara om hunden har lätt till skall och skäller med skärpa, det kan jag inte veta. Men som sagt var och en utläser det man själv vill utläsa. Jag är ingen förespråkare av index och önskar mig inget BPH-index, men jag tycker att BPH är en hjälp ibland medan det ibland inte säger någonting.

Det här med avel är för mig en del av tävlandet. Jag tävlar bara mot någon annan när jag ställer upp i t ex. utställningsringen eller på rallybanan/lydnadsplanen. Annars tävlar jag mot mig själv. Nästa kull skall förhoppningsvis bli bättre än kullen innan. Bättre mentalt, bättre exteriört. Mina senaste två kullar är svårslagna, men jag hoppas att nästa skall bli minst lika bra!

Det här är Kanel när hon var fyra veckor. Ur en ganska dålig vinkel eftersom man inte ser hennes fina bakställ. Jag hoppas mycket på både henne och systern Pärla nedan (som inte ser klok ut på bilden men är väldigt fin idag) - men de övriga fyra är precis lika fina och jag hoppas jättemycket på att de också skall utmärka sig som enastående vackra och trevliga hundar. 

Här är tjejerna 3,5 månad ungefär.

Luca bor utanför Helsingfors 

hos sin supertrevliga, välmeriterade och fina pappa Nemo. 

Jag är oerhört stolt och glad över att jag fick chansen att göra denna superkombination. Nemo är 10 år i år och har inga valpar sedan innan.