Gnällig...

Nu känner jag mig ynklig och gnällig. Jag brukar inte bli sjuk. Är man förkyld så jobbar man ändå, men den här gången gör jag faktiskt inte det. Suck så dumt att vara sjuk precis i nationella prov-tider...

Härom dagen dök den här bilden upp i mitt fb-flöde. Den var så klockren.

Jag är sjuk och gnällig, men jag försöker undvika allt det där.
Jo, misstänksam är jag. På förekommen anledning (eller snarare anledningar) - men i övrigt får andra stå för missunnsamhet och annat. Någon kommer säkert att tänka (och kanske säga) att jag saknar självinsikt. Kanske - men den personen ska nog se sig i spegeln och kolla sin egen självinsikt också.

Ofta är det så, att så länge man kämpar håller man ångan uppe. Min kamp mot "Goliat" har pågått i snart två år. Jag har slagits med näbbar och klor mot orättvisor, övergrepp och förtal. För mina barns och för andra barns skull har jag kämpat och fått många ovänner. Människor som väljer att inte se - eller som är för manipulerade för att kunna se.

Jag kan aldrig någonsin acceptera att män använder sin makt bara för att de kan. Att medelålders män tar för sig av unga tjejer - som blir inmålade i ett hörn och inte kan säga nej. Om någon hatar mig för att jag inte kan acceptera att män utövar sin makt och får unga tjejer att må dåligt så "be my guest". Jag kunde inte bry mig mindre. Det är på riktigt. Det händer i verkligheten och det skadar människor. Jag kan gå över lik för rättvisans skull i det fallet. Unga tjejer behöver vuxna människors stöd när lagen uddlös och sviker, när brott kan begås i decennier men inte kan styrkas för att "ord står mot ord".

Nu har andra aktörer gått in och tagit över min kamp. Jag är inte längre ensam. Det är befriande, som att ett ok lyfts från mina axlar. Ni vet vilka ni är. Ni är UNDERBARA och jag kan aldrig TACKA er nog! Men jag har blivit oerhört trött av att kunna slappna av lite. Det är kanske också därför jag blivit sjuk.

Jag är känner också en oändlig TACKSAMHET för de människor som blottat sitt innersta och berättat, för de som blivit upplysta och slutit upp och till de som till slut visat mig uppskattning. Ni vet vilka ni är och ni är fantastiska. Ni fyller mitt hjärta med KÄRLEK.

Hundavel är däremot min hobby. Min fritid. Det är och ska vara kul och det får ta den tid som är över.  Just nu tar det mer tid än jag har, och jag pusslar rätt mycket för att få livspusslet att gå ihop.
Mitt mål är att föda upp vackra, sunda, arbetande hundar och jag är för närvarande ganska nöjd med det jag åstadkommit de senaste åren. Sheldon nedan är ett bra expempel på det. Väldigt fin tycker jag.

Det finns säkert folk som har synpunkter där också, men det är faktiskt bara en hobby. Jag har varken tid, lust eller möjlighet att på riktigt bli arg eller ovän med någon för en hunds skull. Vänner är vänner oavsett om vi har samma åsikt om hundar eller annat. Men om det visar sig att någon eller några, själva eller via bulvaner, agerar på ett svekfullt sätt har jag inte tid eller lust att att ägna tid åt dem. Hundar är kul. Det som inte är kul och har med hundar att göra sorterar jag numera bort. Inte någonsin mer skall något som har med hundar att göra hålla mig vaken om nätterna eller ge mig en klump i magen.

Jag slåss och kämpar för verkliga orättvisor. Inte om sådant som handlar om hundar, hästar eller andra hobbies. Där kan jag ha åsikter - emellanåt starka åsikter - och jag kan diskutera om jag har lust och tid, men jag varken orkar eller vill slåss. Fördelen med att vara vuxen är faktiskt att man själv gör sina val - du gör dina och jag gör mina och vi har skyldighet att respektera varandra.

På sista tiden har jag gjort den obehagliga upptäckten att vuxna människor är extremt dåliga på källkritik. Facebook har aldrig varit och kommer aldrig att bli en pålitlig källa. Precis som att Wikipedia inte heller är det. Man kan inte heller använda det som någon "hört av någon" som en källa. Mina elever får lära sig vad som är en pålitlig källa och hur man refererar till en pålitlig källa. Många vuxna missade nog den lektionen!

Ett av problemen nu för tiden är att många människor tror att de har en massa rättigheter. Vi har extremt få rättigheter och innan vi kan få en enda rättighet har vi otroligt många skyldigheter. Tänk om folk kunde lära sig det! Ni må tro att mina stackars elever får höra det genom båda öronen...

Hm. Nu fick jag uppenbarligen tid till reflektion... Vänj er inte vid det. Nu måste jag städa, rasta, mata, snyta mig, hosta, gå till läkaren, dricka thé och vila.