torsdag 30 november 2017

Blixtvisit i paradiset

Förra helgen åkte jag en ultrasnabbis till Malaga (det går att åka med Norwegian fre kväll och Primera sö kväll och få ut maximalt utan att ta ledigt från jobbet, lite tips bara). Syftet var att träffa mina kära vänner, att titta på fina hundar på utställning och att njuta. Mission completed!
TUSEN TACK kära vänner för en superhelg!
 BIR, BIG, BIS2 Jun ch Esp. Choi del Rabadan
Antonio Reina (Tender Teddy)med en söt tik och Adrian med Chambao de Aronagua

Raúl med Anathema de Aronagua. Anathema är till salu till seriös uppfödare. 1 år, röntgad.

Antonio Garcia med... 40 år med rasen och det bästa han har att visa upp?
Curro med Kenya de Aronagua
Fernando (del Rabadan) med en av sina tikar
Lycklig Riccardo som vann - Katarina hjälper till att fira!
Rayaragua Impossible is Nothing
Saray Calahorra med Estopa de Rubialfaro
Kate med Jericho de Aronagua
Jag med nya kompisen

tisdag 14 november 2017

Vi ser oss om i världen...

Det är något speciellt med världsutställningar. Även om man är chanslös är det kul att vara på plats, att se alla hundar, träffa folk man bara mött på fb och känna atmosfären.

Carina, Annie och jag styrde kosan mot Leipzig för att delta. Ja, Shandi och Maxine fick också följa med.

Hur det gick? Vi hade jättetrevligt. Vi såg några fina hundar och vi ställde ut de allra finaste hundarna. Men bra gick det väl inte. På tysk vinnare vann Maxine sin klass och fick cert och reservcacib. Shandi kom sist (4:a) i championklass tror jag.


 
På världsvinnaren kom det fler hundar. 

 Vinnaren - Do the hokey pokey de Sincovic




 Där gick det riktigt dåligt. Shandi blev 3:a i championklass och Maxine ville inte springa (fick vg och blev alltså inget alls...). Men behållningen var stämningen och alla fina hundar och människor. Och att Annies fina lagotto Cisco blev Världsvinnare såklart - och alla perros och svenska hundar som placerade sig i finalerna. Och det goda ölet. Och sällskapet. Tja, det mesta var bra utom resultaten. Fast å andra sidan ser väl en blind att Shandi ser ut som ett ösregn... pälsen hade passerat bäst före...

TACK Carina och Annie (och lagottofolket) för härliga dagar.



onsdag 8 november 2017

And the winner is...


ALICIA HALL OCH LARA W!!!



I lördags skrällde hon min lilla stjärna. Red som en hästtjuv och vann 125 cm-klassen på Hfrk. Jättekul!! Roligare än alla hundvinster ihop. I 120 cm-klassen i fredags blev hon 7:a. Mamman blir lycklig när hon blir placerad för det inne bär vinstpengar - anmälningsavgiften tillbaka vid placering 5 eller sämre, 4 och bättre lite mer pengar. Så skulle det vara på utställningar också...

I söndag var Shandi och jag i Växjö. Hon vann också. 
Nu sitter jag i mässhallen i Leipzig och fryser. Här är Shandi fulare än hon varit på länge. Maxine vann sin klass med reserv-cacib och cert medan Shandi blev fyra. 

torsdag 2 november 2017

Vad hände sen då?

Såhär skrev jag i januari:

Jag hoppas mycket på det här året. Och ledordet skall vara glädje!

2016 började i kaos men slutade i kosmos på många sätt.

Jag vill helst lämna de första månaderna bakom mig. De tog enormt mycket energi. Jag frågar mig ibland hur jag kunde vara så dum att jag tog utsatta tjejers parti trots att det innebar att jag fick ett helt berg av motstånd emot mig och trots att det drabbade mina egna barn.

Det är enkelt. Är man en sund människa med moral och värderingar kan man inte göra något annat. Det går inte att titta på och tiga. Oavsett vem det handlar om eller vad som hänt MÅSTE vuxna människor reagera sunt. Vuxna måste vara vuxna och våra barn måste kunna lita på att vi är det.

Jag har fått erfara att inte alla vuxna uppför sig vuxet...

Det handlar inte om att vilja någon illa. Det måsta bara upp till ytan och få ett slut. Och målet måste vara att ingen mer blir drabbad (vilket tyvärr kommer att ske eftersom den som utnyttjar sin position inte förstår själv att han/hon gör det).

Det har kostat tid, energi och pengar och jag vet i tusan vad det ledde till i långa loppet - men vår klubb fick tack och lov en nystart. Vi får väl se vad som händer i framtiden. Och det handlar verkligen inte om prestige. Inte om vem som vann. I den här "kampen" fanns tyvärr bara ett stort antal förlorare - men moralen, rättvisan och rätten till sin egen kropp och sitt liv måste vinna i längden.

Jag är ingen hästmänniska och de som ev. hört mitt namn i hästvärlden har garanterat bara hört skit. Att bevisa motsatsen känns oviktigt. Jag kan vara en skitkärring. Det gör ingenting så länge det inte drabbar mina barn mer.

Så var det i januari 2017.

Efter januari hände ganska mycket.
Uppdrag Granskning-redaktionen gjorde ett program om oegentligheterna inom hästsporten (I programmet Dold). Om du inte sett programmet kan du se det här: DOLD
Svenska Ridsportförbundet återkallade en tränarlicens pga bristande förtroende för tränaren.
Kvällsposten skrev om fenomenet.
Tidningen Ridsport började skriva.
Tidningen Hippson skrev.
Tränaren som blev av med licensen valde att bli offentlig i en intrevju med Hippson.
Artikeln finns här

Vad hände sen då? Hfrk och Skånes ridsportförbund hade en clinic på Hfrk. Alicia fick vara med och rida för Henrik. Det var kul.
Men i övrigt tycker jag att det är ganska tyst.
Tack för att du finns Ulrika. Du tystnar aldrig!
Tack också till Anna Hoffert som hade modet att anmäla en man i sin klubb som skickade klart olämpliga sms. Mannen blev dömd.
Handbollsspelaren Linnea Claesson driver sin outtröttliga kamp på assholesonline. GRYM tjej!
Patrik Sjöberg är också en förebild.
Men varför är inte alla som är över 20 vuxna? Eller uppför sig vuxet.

Jag efterlyser vuxna, starka människor som vill stå upp för rättvisa och rätten till sin kropp och sitt liv. Var är ni??

Om du är intresserad av hästar, driver ett företag och gärna köper reklamplats - kontakta Ulrika! Det finns reklamplats på ponnymamman.se.